Varför i helvete skaffar jag en blogg, då jag vet att jag aldrig kommer uppdatera den? Varför skriver jag en blogg, då jag själv vet att jag inte är den typen av person som vill sitta och låtsas som om att jag har ett bra liv? Varför skriver jag en blogg, då jag vet att inte en enda jävel kommenterar den? Varför skriver jag en blogg, då jag ändå alltid stänger ner skiten till slut..

Bloggar är till för dom som har något vettigt att skriva om. En blogg är till för den som faktiskt är en människa att se upp till. En blogg är till för den människa som faktiskt har ett liv. En blogg är till för dom som är vackra och har självförtroende. Inget av dom där punkterna passar in på mig. Så vafan sitter jag här för och bränner mina fingertoppar på tangentbordet för? No clue, om jag ska vara ärlig.
Ni vill ju knappast höra om min vardag som bla. innehåller detta: depression, sorg, dryghet och en liten (notera, LITEN) gnutta glädje? Observera att denna lilla gnutta glädje inte ens är värd att skriva om heller. Jag tänker inte sitta och berätta hur jävla ledsen jag är om dagarna, hur jävla instängd och obekväm jag faktiskt känner mig, hur utfryst, liten och oviktig jag faktiskt vet att jag är. Inte fan vill ni höra det? Ni vill ju höra om vafan man har köpt hem från Cocoo.se elr hur skitsidan heter, ni vill höra om vilka jag knullar runt med, ni vill höra om vilka cigg jag röker, ni vill höra om vilka jag gillar att snacka skit om. Ni vill också höra om hur mkt jag photoshoppar mina bilder, lägga ut nakenbilder på mig själv så ni kan sprida dom över hela internet? Detta är ju tydligen sånt som går hem hos er satans läsare. Om ni för en sekund tror att detta är en sån blogg, så kan jag glatt be er dra åt helvete. Allihop.
Jag är inte som alla andra, jag försöker inte heller vara någon annan, jag är mig själv.
Jag är hon som faktiskt står för sina egna åsikter, och som faktiskt är annorlunda, men på ett bra sätt.
Jag må ha noll koll på vad som är inne i kläder, vad som är helt ute då det kommer till frisyrer och vad man inte ska akta sig för då man är stupfull. Men det lilla jag har att tänka med, är nog mkt för att stänga ner den här bloggen. Det här är inte jag, verkligen inte.
Detta är sista blogginlägget, iaf på ett bra tag. Kanske en vecka, en månad, ett år? We'll just have to wait and see.

P.s - Uppskattar om ni totalstryker "pluttinutti"-snacket. INGEN går på den skiten längre.