Varför i helvete skaffar jag en blogg, då jag vet att jag aldrig kommer uppdatera den? Varför skriver jag en blogg, då jag själv vet att jag inte är den typen av person som vill sitta och låtsas som om att jag har ett bra liv? Varför skriver jag en blogg, då jag vet att inte en enda jävel kommenterar den? Varför skriver jag en blogg, då jag ändå alltid stänger ner skiten till slut..

Bloggar är till för dom som har något vettigt att skriva om. En blogg är till för den som faktiskt är en människa att se upp till. En blogg är till för den människa som faktiskt har ett liv. En blogg är till för dom som är vackra och har självförtroende. Inget av dom där punkterna passar in på mig. Så vafan sitter jag här för och bränner mina fingertoppar på tangentbordet för? No clue, om jag ska vara ärlig.
Ni vill ju knappast höra om min vardag som bla. innehåller detta: depression, sorg, dryghet och en liten (notera, LITEN) gnutta glädje? Observera att denna lilla gnutta glädje inte ens är värd att skriva om heller. Jag tänker inte sitta och berätta hur jävla ledsen jag är om dagarna, hur jävla instängd och obekväm jag faktiskt känner mig, hur utfryst, liten och oviktig jag faktiskt vet att jag är. Inte fan vill ni höra det? Ni vill ju höra om vafan man har köpt hem från Cocoo.se elr hur skitsidan heter, ni vill höra om vilka jag knullar runt med, ni vill höra om vilka cigg jag röker, ni vill höra om vilka jag gillar att snacka skit om. Ni vill också höra om hur mkt jag photoshoppar mina bilder, lägga ut nakenbilder på mig själv så ni kan sprida dom över hela internet? Detta är ju tydligen sånt som går hem hos er satans läsare. Om ni för en sekund tror att detta är en sån blogg, så kan jag glatt be er dra åt helvete. Allihop.
Jag är inte som alla andra, jag försöker inte heller vara någon annan, jag är mig själv.
Jag är hon som faktiskt står för sina egna åsikter, och som faktiskt är annorlunda, men på ett bra sätt.
Jag må ha noll koll på vad som är inne i kläder, vad som är helt ute då det kommer till frisyrer och vad man inte ska akta sig för då man är stupfull. Men det lilla jag har att tänka med, är nog mkt för att stänga ner den här bloggen. Det här är inte jag, verkligen inte.
Detta är sista blogginlägget, iaf på ett bra tag. Kanske en vecka, en månad, ett år? We'll just have to wait and see.

P.s - Uppskattar om ni totalstryker "pluttinutti"-snacket. INGEN går på den skiten längre.

Jag orkar inte blogga, nu vetni.

Ge mig idéer, annars ryker bloggen.

Helluu

Dagen började med att jag vaknade bredvid Andreas hjärtegull. Så sjukt mysig han är. ♥ Vi låg och drog oss ett bra tag innan vi gick upp, då klockan var kvart i ett.. Var meningen att vi skulle till Leo's Lekland idag, men ingen av oss orkade så det sket sig ju.. Var mysigare att ligga kvar i sängen, hihi! Hur som haver, då vi stigit upp så gick vi och åt, och vips så skulle han hem till sig.
Nu sitter jag här och typ, trallar på för mig själv. Funderar seriöst på att börja göra klar skoluppgifterna, får jag underkänt så mördar mamma mig med en glasspinne (tro mig, hon är kapabel till det mesta)!

Btw, hur många av er har sett Lady Gaga och Beyonce's nyaste musikvideo "Telephone"? Den är ju magnifik god dammit! Sure, Lady G visar sin pussy där ett kort ögonblick, men so? DEN ÄR KING!

Nu ska jag ta och göra lite nytta. Later G's

Detta är riktat åt alla som läser min sketna blogg:

Jag hatar att folk ska döma mig. Den enda som har rätten till att göra det är gud själv. OKEJ?
Sen vill jag diskutera detta: Ni vet inte ett skit om mitt liv. Ni vet inte ett piss om hur jag mår, ni vet inte ett piss om hur jag känner för folk. Ni som tror att ni kan och vet allting, ni kan ta och lägga ner direkt. Ni har inte en aning om hur det faktiskt ligger till.

Jag får själv tycka att jag är tjock. Infact, jag tkr jag är riktigt jävla fet. Varför tror ni då? Det kan jag tala om; Jag har absolut inget jävla självförtroende alls. Ni som tänker skriva: Du är inte tjock, blablabla.. Ni kan ta bort era äckliga små fingrar från tangentbordet direkt, FÖR JAG SKITER I ERA ÅSIKTER. Det är bara ren och skär lögn, and you know it. Ni försöker bara vara snälla och gulliga mot mig. Det funkar inte.. Tyvärr, men sånt där har slutat bita på mig för längesen.
Jag är inte alls stolt över att jag är en sån som ska sitta och jämföra mig med andra, det är verkligen skitjobbigt. Men hur kan man undgå det, då idealet på tjejer nu ska vara att dom ska väga max 40 kg och vara pinnsmala?.. Jag vill också se ut som dom. Jag vill vara pinnsmal. Jag vill för en gångs skull höra att jag är för smal. Jag kanske har storlek 34-36 i kläder, men jag vill vara ännu mindre. Jag vill vara liten och nätt, väga 35 kg som max.. Men får man som man vill? Självklart inte, jag är ju menad att vara tjock. Visst, det finns folk som är större än mig, men det finns även folk som är så mkt mindre än mig.. Jag kommer aldrig kunna använda tighta tröjor elr linnen. Jag kommer aldrig heller kunna visa mig i bikini nu i sommar för jag är så jävla fet. Ja, jag använder tighta jeans och ibland lackleggings, men vem sa att jag passade i det? Har jag sagt att jag är bekväm i det?. Nej. Jag följer trenden att skaffa sånt som alla andra har, i hopp om att få kunna se lika bra ut i det som alla andra tjejer. Men jag ser fortfarande ut som en stoppad korv i leggings, för mina ben är alldeles för tjocka.. Jag är inte den som följer grupptryck annars, och det menar jag verkligen. Men då det kommer till utsidan så är jag sån.. Jag vill verkligen skapa en egen stil, jag vill kunna vara mig själv utan att folk stirrar konstigt på mig.. Men vad fan ska man göra då den enda färgen man passar i är svart tex.?

Det var en fördel med Göteborg. Ingen visste vem jag var, och hur jag är. Kändes jävligt bra att komma bort från Skellefteå, även fast det bara var två dagar. Jag kunde gå runt osminkad och ofixad utan att folk faktiskt la en blick på mig.
Ni som blir arga för detta inlägg; Suck to be you då. Ni vet vad jag tkr, och jag tkr jag är den fetaste människan ever. Jag fortsätter med oversizetröjor och mjukisbyxor ett jävla bra tag till. Ni kan också räkna med att ni inte ser mig på beachen.

Peace.

Jag har varit sjuk sen i torsdags..

Och nu på Fredag så drar jag till Göteborg. Vafan är det här för skit?! Kommer jag verkligen orka dra mig upp kl 3 på morgonen, för att sen åka till umeå (MED BIL) i två timmar, och sen vänta till kl 7 att planet ska gå till Göteborg?. Ja folket, jag börjar seriöst tvivla. Men jo, jag ska fortfarande åka.. Jag vill inte missa TH för världen. Och jag vill definitivt INTE missa att träffa Sofia, den gubben går inte.

Aja. Idag vaknade jag 12.00.. Sen har jag väl mestadels suttit på Facebook och inte gjort ett piss.
Ikväll ska jag till A-torp och se på Michael Jackson-konserten elr vad man nu ska kalla det. Lägger troligen upp bilder elr dylikt om jag orkar ikväll?..
Nej, nu väntar duschen. Hoppas man känner sig fräschare efter det.

Peace.

5 dagar.. Det blir väl 120 timmar? 

Så.. Om 120 timmar så står jag och hoppar, skriker och säkerligen gråter på Scandinavium i Göteborg. Det är äntligen dags för mig att få se Tokio Hotel, live. Kan ni tänka er det? LIVE FÖR HELVETE!
Jag har gått och vankat (nej jag har inte runkat) av och ann här hemma och bara velat att tiden skulle gå fortare, och det har den ju right? Sist jag skrev om TH här i bloggen var ju då det var 81 dagar kvar.. Och nu är det plötsligt bara 5? Spank me hard och dra mig i näshåren, drömmer jag elr?!
Aja, nu ska vi försöka vara lite seriösa här:

Jag tror nog att jag aldrig har lagt så mkt energi, sorg och kärlek i något annat band än Tokio Hotel.
Jag har fått ta skit, smällar och hårda ord för att jag har en speciell plats för dessa pojkar i mitt hjärta, but you see people? Jag står fortfarande på benen! Jag har spenderat nätter gråtandes, i längtan efter att få träffa dom en vacker dag. Så har vi ju Georg, han som jag har varit kär i drygt 2 år. Mäktigt people.. Jag undrar hur jag kommer reagera då jag ser honom stå är och slänga med sitt hår, spela på sin bas.. Svimmar jag så lär jag förbanna mig själv resten av livet. Detta är fortfarande en av mina största drömmar I've ever had. Mitt liv är i princip komplett i ren helhet, men det skulle fullbordas om jag för en gångs skull skulle få byta ord med dom elr dylikt, även om det bara gäller för 3 minuter?

Men så, efter allt jävla väntande så fick jag två st biljetter till Scandinavium i Göteborg. Jag ska dit, och se mina idoler. Bara 100 meter ifrån mig typ? Bättre än inget iaf!
Ett annat stort +, är att en av mina närmsta vänner ska få dela detta ögonblick med mig. Och det är ingen annan än Sofia, en übergullig tjej som jag har känt i snart 2 år. Killarna har hjälpt mig i dom svåraste stunder, men det har även Sofia gjort! Hon har funnits där för mig i vårt och torrt, och det ska bli så jävla underbart att äntligen få träffa denna söta tjej från nedre Sverige. Detta lär bli ett oförglömligt minne.

Beware Göteborg, Sandra's coming to town.

3 månader. Can you imagine it?

Du är det bästa som har hänt mig. Ever.
Jag är så otroligt glad att jag har dig, du förstår mig verkligen och du finns där då jag behöver dig. Det har gått 3 månader nu, och du kan räkna med fler..

Jag älskar dig Andreas. Du är mitt allt. ♥



♥ 30/11 - 09 ♥

Cha.
Nej den här dagen suger balle, rubriken säger väl det mesta.

Dagen ser ut som så att.. Jag ska och klippa mig kl 16.15, men har ingen aning om hur jag ska klippa mig.. Fram tills dess så ska jag väl sitta här och dola på.. Tänka på dom vanliga komplexen man har.. Haha, fan så emo jag låter.
Justja, ska till Alma ikväll också och träffa alla tjejer. Kommer bli awesome, as always.

Nu ska jag fortsätta sitta och bedöva min ilska genom att lyssna på musik.
Peace.